Jag fick en fråga från en reporter om jag ville berätta för deras läsarna om mina resultat som jag uppnått genom 5:2-dieten. Jag tänkte kortfattat berätta varför jag inte kommer figurera i Aftonbladet eller Expressen under samma rubrik som detta blogginlägg.
Jag förstår att det finns stort intresse av 5:2-dieten och många är nyfikna på vilka resultat man kan förvänta sig om man börjar med denna diet. Men är man i första hand intresserad av att gå ner i vikt snabbt så finns det flera andra metoder man kan använda sig av. I slutändan handlar det om enkel matematik: hur många kalorier stoppar man i sig och hur många gör man av med. 5:2-dieten, enligt mig, är intressant eftersom den lovar andra hälsoresultat än bara viktminskning. Den är dessutom anpassningsbar och enkel att få in i sin vardag samtidigt som man nödvändigtvis inte behöver ge upp några speciella födoämnen.
Jag är framförallt intresserad av de intressanta indicier som forskning kring periodvis fasta tyder på. Att jag gått ner i vikt är på mitt personliga plan givetvis viktigt och eftersom jag inte genomgått några blodtester inför mina försök har jag inga andra resultat att visa upp. Viktminskning och blodvärden håller förhoppningsvis ihop men hade jag fått välja att antingen bli smal eller leva längre och friskare väljer jag utan tvekan det senare.
När det kommer till nya dietmetoder är kvällstidningsjournalistik, som jag uppfattar det, alltför ytlig, ovetenskaplig och sensationslysten för att vara intressant eller behjälplig. Jag är totalt ointresserad om en person gått ner 10 kilo på 10 veckor eller 10 dagar. Jag är intresserad om det finns en hållbar metod som kan medverka till att vi kan leva längre och minska risken för olika sjukdomar som cancer, demens och diabetes. Om 5:2-dieten är denna superdiet vet jag inte. Det kommer forskning förhoppningsvis visa de kommande åren. Jag är dock inte intresserad att bidra till när kvällstidningarna visar upp 5:2 som den nya "LCHF"- eller "GI"-superdieten. Jag har dock inget direkt emot det, kvällstidningarna får göra vad de vill och jag förstår varför de hela tiden jagar nya metoder som lovar snabb viktminskning. Det är det som säljer deras tidningar. Men personligen är jag helt ointresserad.
fredag 24 maj 2013
söndag 5 maj 2013
Svenska forskare om 5:2-dieten
Jag startade denna blogg av två anledningar. Dels som en dagbok för mig själv som skulle motivera mig att hålla mig till fasterutinerna. Dels att samla information om det vetenskapliga läget kring periodvis fasta. Själv försöker jag förhålla mig sunt skeptisk, jag ogillar skarpt när människor säger att "så här är det" fast det inte finns några egentliga belägg för det.
Samtidigt inser jag att forskningsläget än så länge är ganska magert inom denna dietform. Jag kommer verkligen försöka att samla lite mer vetenskaplig bakgrund när jag får mer tid. Jag har läst några intressanta artiklar som jag gärna vill presentera och jag hoppas kunna göra det inom kort.
Idag blir det en kort kommentar. Jag lyssnade jag på vetenskapsradion som hade en intressant intervju med Kerstin Bismar som är kostforskare vid Karolinska Institutet. Hon berättar i inslaget att det finns ett stort intresse inte bara hos allmänheten men även från forskare kring periodvis fasta men hon tycker att uttrycket "fasta" är olyckligt och att det egentligen handlar om att minska kaloriintaget (man äter ju trots allt en del mat). Periodisk fasta kan, enligt Bismar, vara ett enklare sätt att minska det totala kaloriintaget. Det intressanta är att man med periodisk fasta ökar insulinkänsligheten vilket gör att kroppen minskar insulinproduktionen vilket i Bismars egna ord är "otroligt eftersträvansvärd". Samma effekt får man om man även om man sportar mycket. Detta minskar i sin tur blodsockret, blodfetter, blodtrycket och risken för vissa vanliga cancerformer.
En annan intressant effekt som det forskas kring just nu är hur periodvis fasta påverkas av tarmfloran. Om vi periodvis äter mindre mat kommer tarmbakterierna att äta mer kalorier under våra "matdagar" vilket är positivt för oss då vi kommer ta upp mindre i blodet. Enligt Bismar kommer det komma ny forskning kring detta inom några år. Hör hela intervjun här:Vetenskapsradion den 3 maj 2013
En annan forskare som kommenterat periodisk fasta är Stephan Rössner. I artikeln Fasta har blivit ny hälsotrend i DN tidigare i veckan sade han: -"Det är mitt forskningsområde, så hade det varit belagt sedan länge hade jag vetat det. Det här är bara en grej bland många, en spektakulär metod som säger det folk vill höra".
Herr Rössner är med andra ord väldigt skeptisk till periodisk fasta. Lite förvånande är dock att han inte hört om forskningsresultaten kring fasta. Antingen läser han inte de rätta tidskrifterna eller så är helt enkelt forskningsresultaten ännu alltför svaga. Den som lever får se som man brukar säga.
Samtidigt inser jag att forskningsläget än så länge är ganska magert inom denna dietform. Jag kommer verkligen försöka att samla lite mer vetenskaplig bakgrund när jag får mer tid. Jag har läst några intressanta artiklar som jag gärna vill presentera och jag hoppas kunna göra det inom kort.
Idag blir det en kort kommentar. Jag lyssnade jag på vetenskapsradion som hade en intressant intervju med Kerstin Bismar som är kostforskare vid Karolinska Institutet. Hon berättar i inslaget att det finns ett stort intresse inte bara hos allmänheten men även från forskare kring periodvis fasta men hon tycker att uttrycket "fasta" är olyckligt och att det egentligen handlar om att minska kaloriintaget (man äter ju trots allt en del mat). Periodisk fasta kan, enligt Bismar, vara ett enklare sätt att minska det totala kaloriintaget. Det intressanta är att man med periodisk fasta ökar insulinkänsligheten vilket gör att kroppen minskar insulinproduktionen vilket i Bismars egna ord är "otroligt eftersträvansvärd". Samma effekt får man om man även om man sportar mycket. Detta minskar i sin tur blodsockret, blodfetter, blodtrycket och risken för vissa vanliga cancerformer.
En annan intressant effekt som det forskas kring just nu är hur periodvis fasta påverkas av tarmfloran. Om vi periodvis äter mindre mat kommer tarmbakterierna att äta mer kalorier under våra "matdagar" vilket är positivt för oss då vi kommer ta upp mindre i blodet. Enligt Bismar kommer det komma ny forskning kring detta inom några år. Hör hela intervjun här:Vetenskapsradion den 3 maj 2013
En annan forskare som kommenterat periodisk fasta är Stephan Rössner. I artikeln Fasta har blivit ny hälsotrend i DN tidigare i veckan sade han: -"Det är mitt forskningsområde, så hade det varit belagt sedan länge hade jag vetat det. Det här är bara en grej bland många, en spektakulär metod som säger det folk vill höra".
 |
| Skeptikern Stephan Rössner är luttrad när det kommer till nya dietmetoder. |
fredag 3 maj 2013
5-veckors rapport
Nu har jag hållt 5/2-dieten i fem veckor och det är dags att summera resultaten hitintills.
Först de kvalitativa resultaten. Jag har känt mig betydligt piggare och "lättare" och mitt självförtroendet har stärkts när jag sett resultaten i spegeln. Det har varit övervägande positiva känslor men de två sista veckorna kändes betydligt tuffare och jag såg inte alltid fram emot fastedagarna som jag gjorde i början. Jag längtade ofta efter att äta något onyttigt när jag fastade men jag bet ihop och jag är själv väldigt nöjd med resultatet.
Nu till viktminskningen! Jag startade med att väga mig på morgonen den första fastedagen. Kvällen före hade varit en riktig ätardag med indisk mat, godis och mycket vätska. Jag misstänker att det delvis avspeglas i de nästan 102 kilona som vågen visade. Jag tror aldrig jag vägt så mycket tidigare. Redan till andra fastedagen hade vikten rasat till 97 kilo. Jag misstänker att jag bundit en hel del vatten i kroppen som försvann dessa första dagar och midjemåttet visade oförändrat 108 cm från första mätningen vilket indikerar att det inte var fett som försvann. Därefter har det varit en ganska bra viktminskning och mitt midjemått har gått från 108 till 103 cm så en hel del av viktminskningen är rent fett. Mitt BMI har gått från 27,4 till 24,6 men den första siffran tar jag med en nypa salt pga vattenansamlingen.
Först de kvalitativa resultaten. Jag har känt mig betydligt piggare och "lättare" och mitt självförtroendet har stärkts när jag sett resultaten i spegeln. Det har varit övervägande positiva känslor men de två sista veckorna kändes betydligt tuffare och jag såg inte alltid fram emot fastedagarna som jag gjorde i början. Jag längtade ofta efter att äta något onyttigt när jag fastade men jag bet ihop och jag är själv väldigt nöjd med resultatet.
Nu till viktminskningen! Jag startade med att väga mig på morgonen den första fastedagen. Kvällen före hade varit en riktig ätardag med indisk mat, godis och mycket vätska. Jag misstänker att det delvis avspeglas i de nästan 102 kilona som vågen visade. Jag tror aldrig jag vägt så mycket tidigare. Redan till andra fastedagen hade vikten rasat till 97 kilo. Jag misstänker att jag bundit en hel del vatten i kroppen som försvann dessa första dagar och midjemåttet visade oförändrat 108 cm från första mätningen vilket indikerar att det inte var fett som försvann. Därefter har det varit en ganska bra viktminskning och mitt midjemått har gått från 108 till 103 cm så en hel del av viktminskningen är rent fett. Mitt BMI har gått från 27,4 till 24,6 men den första siffran tar jag med en nypa salt pga vattenansamlingen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)